6,0
"Varför gör jag alltid såhär?" frågan som ekar i hennes huvud, de fem orden som bildar en mening vilken hon inte verkar finna ett svar på. Hon gör det svårare än vad det egentligen är, att ofrivilligt knuffa ut en människa ur hennes liv när dörren bara öppnades på glänt. Det var bara en kväll, en natt och en lång konversation. Om man blundar riktigt hårt och tänker på annat försvinner den.
Så, hon passerar allén som skär igenom Vasaplatsen. Bröstet fyllt av så mycket ångest att hon måste andas in mer luft än vad lungorna klarar av. Och den spruckna mobilskärmen säger ingenting, den separerar siffror och bilder. Så fördärvad att den förvränger allt som döljer sig bakom sprickorna.
Allt hon känner måste skrivas inom parantes. Det är på riktigt, men orden måste skyddas så de inte går sönder. De måste viskas fram så de inte hörs. Når de ingen, skadar de ingen.
(jag saknar dig)
Så, hon passerar allén som skär igenom Vasaplatsen. Bröstet fyllt av så mycket ångest att hon måste andas in mer luft än vad lungorna klarar av. Och den spruckna mobilskärmen säger ingenting, den separerar siffror och bilder. Så fördärvad att den förvränger allt som döljer sig bakom sprickorna.
Allt hon känner måste skrivas inom parantes. Det är på riktigt, men orden måste skyddas så de inte går sönder. De måste viskas fram så de inte hörs. Når de ingen, skadar de ingen.
(jag saknar dig)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Snälla skriv mer, eller skicka mig nånstans där jag kan läsa mer du har skrivit för jag älskar det här — det är perfekt.
Trackback
