4.0

På skolgården klockan 14:37. Han andas in vinterluften. För exakt nio år sedan hade han suttit bredvid sin bror, vid det vidöppna fönstret, lutad mot den svarta bäddsoffan.
"Det är såhär man gör hjärtformade rökringar" sa hans bror medan han placerade fingret på mitten av överläppen och blåste ut. För exakt nio år sedan hade han fascinerat gapat och försökt upprepa rörelsen, utifall att han någon dag skulle börja röka.
 
På skolgården klockan 14:45 med ett paket röda lucky strike i högerhanden. Han upprepar samma rörelse som för nio år sedan, utan vidare resultat.
 
Skolgården klockan 15:00 och han känner hur hon passerar honom. Uppfattar hennes doft, hör hennes röst eka så långt att den når ut till grindarna. Det är precis sånt här som är oundvikligt. Hur en våg av känslor väller över honom, okontrollerbart och utan stopp.
 
Men hon går bara förbi honom. Som om lördagen aldrig hade hänt.
 
Skolgården 15:07 och han ger upp hoppet om hjärtformade rökringar.

2.0

Hur hamnade vi här?
Den föga förvåningen. Den röda soffan placerad framför en platt-tv. I hans vardagsrum.
Nyss var hon bara en tjej på skolan. De skulle aldrig falla in i samma världar. Men, nu sitter hon bredvid honom. Biter på naglarna, slickar sig om läpparna. Hon luktar vin, vanilj och cigarettrök. Nyss sprang de längs Haga nygata ihop, för att hinna med spårvagn 6 mot Kortedala. Bara för att fly en misslyckad fest. Bara för att hamna här. På hans soffa. I hans etta.

"Jag hade ett ex som dumpade mig via facebookchatten en gång.". Hon ler, kollar ner på golvet och undviker att möta hans blick.
"Oj, burn. Jag vet inte, jag har inte så mycket erfarenhet av-". Han avbryter sig själv, lutar huvudet mot hennes axel. Studerar de diffusa avspeglingarna som ska föreställa dem på den svarta TV-skärmen.

Och han vet ingeting om henne. Men, han vet att han vill testa hennes läppar, hennes tunga, andas in det hon andas ut.

Men han vet att han inte får.

RSS 2.0