2.0

Hur hamnade vi här?
Den föga förvåningen. Den röda soffan placerad framför en platt-tv. I hans vardagsrum.
Nyss var hon bara en tjej på skolan. De skulle aldrig falla in i samma världar. Men, nu sitter hon bredvid honom. Biter på naglarna, slickar sig om läpparna. Hon luktar vin, vanilj och cigarettrök. Nyss sprang de längs Haga nygata ihop, för att hinna med spårvagn 6 mot Kortedala. Bara för att fly en misslyckad fest. Bara för att hamna här. På hans soffa. I hans etta.

"Jag hade ett ex som dumpade mig via facebookchatten en gång.". Hon ler, kollar ner på golvet och undviker att möta hans blick.
"Oj, burn. Jag vet inte, jag har inte så mycket erfarenhet av-". Han avbryter sig själv, lutar huvudet mot hennes axel. Studerar de diffusa avspeglingarna som ska föreställa dem på den svarta TV-skärmen.

Och han vet ingeting om henne. Men, han vet att han vill testa hennes läppar, hennes tunga, andas in det hon andas ut.

Men han vet att han inte får.

1.0

Det börjar här. Korridoren 14:30, dörrarna öppnas och 60 olika människor skyndar sig ut ur skolan, ut på skolgården. Men inte hon, aldrig han.

I samma tempo grabbar de tag i sina väskor för att avsluta dagen, säga hej då till klasskamrater och åka hem. Två olika människor, ensamma i en korridor utan något att säga till varann. Utan att vara medvetna om vem personen bredvid är.

Han klappar lätt på hennes axel, hon vänder sig om.
För att möta gröna ögon gömda under en tjock, brun lugg.
"Ursäkta, men du går i min parallellklass. Eller hur?"
Hon nickar till.
"Ja, jag tror det. Du är Evan, visst?"
"Och du heter Chan, om jag minns rätt."
"Precis."

Två själar omedvetna om vad som väntar dem.

Vi börjar om.


(allt gammalt finns här)

RSS 2.0