Revir
I gräset, på rygg och de lyssnar på vinden.
Hur den smeker alla kanter utan att lämna avtryck.
Den smakar ingenting, och de andas ut. In.
Han vänder sig om.
"Ibland vill jag ha dig så mycket så att det gör ont."
Hon suckar, vrider sig i gräset.
Nervösa händer dras emot hennes nyckelben.
"Hur mycket?"
"Vadå hur mycket?" han lägger ena benet över hennes.
Hon vill backa ur, men låter benet ligga kvar.
Drar tänderna emot underläppen.
"Men, ja, du förstår vad jag menar.
"Så mycket så att... Så att jag vill lämna ett stort sugmärke över hela dig. Så mycket så att all beröring blir för lite."
"Gör ett sugmärke, då."
Hon drar upp underkanten på sin t-shirt, men bara så att man kan se magen. Inte mer.
Han sätter sig upp.
"Men... Va? Nej."
"Jo, gör det!"
"Men, du gillar inte ens sugmärken. Det är jättefult, ju."
"Vad vet du? Gör ett, kom igen."
"Men, inte där.."
"Varför inte?"
"Okejdå. Jag gör ett sugmärke."
Han böjer sig ned och drar in hennes bleka hud i munnen.
Låter vakuumet suga bort hud.
"Aj, aj, aj, aj! Nej! Sluta!"
Hon vrider sig och skrattar.
(Men, nu är du märkt.
Ett revir.)
