Gammalt

När hon passerar honom i korridorerna så stormar det i varenda ökenstad.
Tiden står stilla, allt som rör sig är blickarna och hon försvinner ut ur synhåll.
Hennes mörka hår och korta kjolar.
Och i det ögonblicket skriker insidan: "jagdör, jag dör. Jag. Dör.".

Han vet att innanför dessa väggar så existerar de inte.
Den hårda betongsverkligheten.
Det är bara tankarna och allt som hände utanför som är verkligt.
Hur låter man bli att skryta om att sötaste tjejen i skolan har rört vid ens hud?
Vem tror på en sanning som är i deras öron är lögn?

På mobilen dyker smeknamnet upp.
Och det vibrerar i kroppen.
Orden säger:
"Du var finare imorse. Klockan 08:30 i min säng iförd endast underkläder och jag önskar att jag var där nu."

Han vet inte varför, men han förklarar för sina vänner att:
"Jag har varit alldeles nervös sedan imorse och jag vet inte varför."

Han kanske är kär.

Han försöker låta bli.
Men hon luktar så gott.

Det är svårt att låta bli.
När hon trycker fingertopparna emot överläppen.
Och suckar.

Han kände igen de våldsamma hjärtslagen.
De var diskret insatta emellan varje tomrum, och varenda rörelse skulle strypa lungorna.
Han tappar andan.
Väntar på att lungorna ska fungera igen.

Signalen har passerat synapsen.
Han vrider sig i sängen.
Öppnar munnen.
Säger hennes namn fyra gånger.

I hans ådror strömmar elektricitet som får hjärtat att slå i klass med hjärtflimmer.
De tomma kammarna är numera fyllda med
Henne.