Gammalt

Varmt motljus.
Solen kantar henne i gult.
Hon dansar i en halvtransparent, vit klänning som är lite för kort men det gör inget för då får hennes snövita, bleka ben lite färg.

Han vet att de är lyckliga, men han säger ingenting.
Hon vänder sig om.
Allt händer i slow motion, hår som slänger sig och snuddar vid läppar, kinder, tänder, ögonbryn, ögonlock.
Hon ler.
Han tänker på uttrycket: "Happiness is only real when shared."
Stiger upp.
(Hör hjärtat slå sönder trumhinnan.)
Tar tag i hennes små händer.

Bjuder upp till dans.
För det här kan vara sista gången de andas samma luft i samma liv.

Vi promenerar, hand i hand längs snustorra gator.
Med diffusa tankar och virvlande ord.

"Dina andetag känns bra emot min hud."

Det är här vi börjar.


This is the dream of Evan and Chan.