Gammalt

"Jag önskar att jag hade ett rådjurshjärta."
Hon satt på golvet med benen utspridda.
Och fingrarna drog i sidor som tillhörde gamla tidningar.

"Varför rådjurshjärta?"
"Jag vill vara nätt. Graciös."

Han faller ihop bredvid henne på golvet.
Lägger sig ned.
Ser henne ovanifrån.

"Du har ett lejonhjärta. Byt inte ut det. Du är graciös, vacker. Dina ben korsar aldrig varandra i osäkerhet. Du står stadigt. Du är stark."

"Men, om jag skulle ha ett rådjurshjärta skulle du bli kär i mig. Du skulle kysst mig, du skulle smekt mig. Du skulle tagit hand om mig."

De tappar andan.
Luften är för snabb och blodkropparna hinner inte.
Så hastigt så att hjärtat pumpar luft.

Han exploderar.

"Jag smeker dig i smyg. Då dina försvarssystem sover. Min horisontlinje ligger vid dina läppar, de är allt jag ser, allt jag tänker på. Och din insida. Jag vill in, jag vill bli med dig. Jag vill inte vara jag, jag vill vara vi."

Tänk er:
Hjärtslag.

På kullen vid stranden.
Det har varit tyst i flera timmar.
Och hon frågar:
"Vad väntar vi på?"

Han suckar, kollar runt, suckar, kollar. Kollar på henne, suckar.
Svarar:
"Explosionen."

Varmt motljus.
Solen kantar henne i gult.
Hon dansar i en halvtransparent, vit klänning som är lite för kort men det gör inget för då får hennes snövita, bleka ben lite färg.

Han vet att de är lyckliga, men han säger ingenting.
Hon vänder sig om.
Allt händer i slow motion, hår som slänger sig och snuddar vid läppar, kinder, tänder, ögonbryn, ögonlock.
Hon ler.
Han tänker på uttrycket: "Happiness is only real when shared."
Stiger upp.
(Hör hjärtat slå sönder trumhinnan.)
Tar tag i hennes små händer.

Bjuder upp till dans.
För det här kan vara sista gången de andas samma luft i samma liv.